 |
||
 |
|
|
 |
ASSANGE & SWEDEN This page is reserved for questions and comments relating to the Assange case. Unless otherwise requested, contributions will be identified with the writer's initials and, if provided, country of origin. All correspondence may be sent via e-mail address to: editor@nnn.se * * * * * Interpol’s colour-coding system The text on page 37 of Suspicious Behaviour includes the following: “… Ms. Ny authorizes Interpol to post a Red Notice on Assange, the highest priority alert which is usually reserved for the most serious criminal suspects. This appears to make Assange a more dangerous fellow than Libyan leader Muammar Gaddafi, who is charged with crimes against humanity but is listed with the lower-ranking Orange Notice.” It appears, however, that the colour red does not indicate “the highest priority alert” and that orange does not necessarily indicate a lesser offence. Interpol’s colour-coding system follows a different logic, as pointed out by Göran Rudling here. Mr. Rudling is to be credited once again for his diligent research into some aspects of the Assange case. Alas, it is necessary to repeat with added emphasis the warning included under “Selected Information Sources” on page 5 of Suspicious Behaviour, i.e. that Mr. Rudling’s speculations and conclusions must be interpreted with caution. Among other things, it has become increasingly apparent that Mr. Rudling harbours an intense animosity towards Julian Assange, of whom he has very little personal knowledge. He also seems unable or unwilling to grasp the serious threat to Assange posed by the U.S. government and its eager collaborators in the current Swedish government (see Sweden, Assange & USA [PDF] and The Swedish Cult of America). Further, Mr. Rudling is quick to accuse others of lying, on the basis of little or no evidence of intent to deceive. Apparently, there are no honest mistakes in his universe, only lies — at least where Julian Assange and his supporters are concerned. In any event, an Interpol notice of any colour is highly questionable in this case, for the reasons noted elsewhere in the main text. It is difficult to interpret the Swedish prosecution’s resort to that blunt instrument as anything other than gratuitously punitive. * * * PRESSMEDDELANDE Aftonbladet kokar soppa på en spik “Panikplanen— få hjälp av kändisar” lyder rubriken på en stort uppslagen artikel i Aftonbladet 2012-05-27 (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14886966.ab). Underrubriken är “Assange vill ha deras stöd för att frias från våldtäktsanklagelserna”. Enligt artikeln skulle jag och några andra försöka “påverka makthavare i det dolda” för att få deras hjälp med att “rentvå” Assange från våldtäktsanklagelserna. För att förstärka budskapet har man prytt texten med porträtt på några stackars kändisar som på så sätt skulle påverkas. Det stämmer att jag har diskuterat olika former av stöd till Assange med andra personer. Det har nog varit många sådana diskussioner runt om i landet sedan anklagelserna återupptogs av åklagare Marianne Ny efter att ha avfärdats av åklagare Eva Finné. Annars är artikeln grovt missvisande. För det första råder det inte någon “panik” så vitt jag vet. Tanken om en svensk kommitté till stöd för WikiLeaks och Julian Assange väcktes redan för drygt ett år sedan. Om det hade funnits ett inslag av panik hade det nog blivit en stödkommitté vid det här läget, men så är inte fallet. Huvudsyftet med en sådan kommitté vore att försöka motverka den sorts negativa och missvisande rapportering som denna artikel är ett exempel på. För det andra stämmer det inte heller att syftet med en eventuell kommitté som jag har varit med om att diskutera skulle vara att hjälpa Assange att “frias från våldtäktsanklagelserna”. I den korrespondens som reporter Staffan Lindberg tycks bygga sin artikel på står det: “Åtminstone till att börja med skall huvudsyftet vara att förhindra utlämning av Julian Assange från Sverige till USA.” Vilket är en helt annan sak. Frågan är varför Staffan Lindberg inte nämner detta i sin artikel, utan i stället skriver om “att frias från våldtäktsanklagelserna”. Någon sådan diskussion i detta sammanhang har i alla fall inte jag deltagit i. För det tredje torde det vara uppenbart att WikiLeaks och Assange har behov av stöd i Sverige. Det förstår väl alla som har följt tongivande svenska mediers vinklade bevakning av Assange-fallet och WikiLeaks under de senaste 18 månaderna. Om denna problematik och besläktade frågor kan man läsa i en redogörelse för Assange-fallet som finns här. Sist bör det påpekas att den namnlista som Staffan Lindberg hänvisar till bara var ett förslag till några tänkbara kandidater till en eventuell stödkommitté som har diskuterats men som inte ens har börjat bildas. I den korrespondens som Aftonbladet tydligen har tillgång till noteras det att “I de flesta fall har jag inga kunskaper om dessa personers inställningar till Assange eller WikiLeaks." Det gäller alltså att tolka det som Aftonbladet, Expressen m.fl. rapporterar om Assange-fallet med försiktighet och skepsis. * * * Corrections to original version of case history Police interview with Sofia Wilén These two errors are significant in that they portrayed the conduct of the police and the prosecution as less competent than it actually was in these particular contexts. Much of their conduct remains highly questionable, however. See for example “Complete disregard for objectivity” on page 15, and “Abuse of office by prosecutor” on page 31 of the case history. |
|||
|
|
|
|
|