Den mentala ockupationen av Sverige

EN VÄRLDSBILD brukar inte skapas i ett enda drag. Den byggs upp av tusentals och åter tusentals små bitar som tillsammans förmedlar ett mer eller mindre begripligt intryck av sammanhang och orsaksförhållanden. Precis som med musiken, där tystnaden har minst lika stor betydelse för helheten som det som hörs, påverkas vår uppfattning av hur världen ser ut starkt av de informationsbitar som inte finns med i bilden.

I synnerhet när det gäller avlägsna händelser och problem är vi alla i någon grad beroende av olika slags förmedlare som bestämmer vilka bitar vi får se och inte se, samt vad för slags mönster de kan bilda. I vardagslivet är det oftast nyhetsmedierna som får detta ansvar, och nyckelrollen i hela processen spelas av redaktörer-- informationsflödets slussvakter.

Enligt teori besitter dessa slussvakter en professionell förmåga att sålla det väsentliga ifrån det oväsentliga, det nyttiga ifrån det onyttiga, och därmed förse nyhetskonsumenten med den information som behövs för att kunna skapa en egen, pålitlig bild av sakernas tillstånd. Men huruvida denna teori stämmer med verkligheten är ofta svårt att bedöma, då de flesta redaktörer utöver en nästintill oinskränkt makt som gör att de ytterst sällan behöver motivera sina redaktionella beslut-- i alla fall inte för de mindre mäktiga.


English		Den mentala ockupationens mekanismer Informationsflödets slussvakter i Pax Americanas tjänst
En nicaraguansk bonde får hjälp med att lära sig läsa och skriva som en del av sandinisternas demokratiseringsprocess. USA har förstört denna process-- en verklighet sällan kommer fram i svenska nyhetsmedier.		EN VÄRLDSBILD brukar inte skapas i ett enda drag. Den byggs upp av tusentals och åter tusentals små bitar som tillsammans förmedlar ett mer eller mindre begripligt intryck av sammanhang och orsaksförhållanden. Precis som med musiken, där tystnaden har minst lika stor betydelse för helheten som det som hörs, påverkas vår uppfattning av hur världen ser ut starkt av de informationsbitar som inte finns med i bilden. I synnerhet när det gäller avlägsna händelser och problem är vi alla i någon grad beroende av olika slags förmedlare som bestämmer vilka bitar vi får se och inte se, samt vad för slags mönster de kan bilda. I vardagslivet är det oftast nyhetsmedierna som får detta ansvar, och nyckelrollen i hela processen spelas av redaktörer-- informationsflödets slussvakter. Enligt teori besitter dessa slussvakter en professionell förmåga att sålla det väsentliga ifrån det oväsentliga, det nyttiga ifrån det onyttiga, och därmed förse nyhetskonsumenten med den information som behövs för att kunna skapa en egen, pålitlig bild av sakernas tillstånd. Men huruvida denna teori stämmer med verkligheten är ofta svårt att bedöma, då de flesta redaktörer utöver en nästintill oinskränkt makt som gör att de ytterst sällan behöver motivera sina redaktionella beslut-- i alla fall inte för de mindre mäktiga.
Det visar sig att de professionella sluss- vakterna är som folk är som mest.		Det händer dock ibland att en och annan redaktör träder fram med förklaringar till varför vissa uppgifter och informationskällor sluppits fram medan andra bedömts vara olämpliga för allmänhetens kännedom. Och i nästan varje sådant fall visar det sig att redaktörer är som folk är mest, d.v.s. vanliga dödliga med sina goda sidor, men också med diverse fördomar, kunskapsbrister, ideologiska låsningar, försvarsmekanismer-- och inte minst, utsatthet för påtryckningar från högre ort. När det gäller många inrikes- och i stort sett alla utrikespolitiska frågor heter den högsta orten USA, vars inflytande via olika kanaler genomsyr större delen av nyhetsförmedlingen även i Sverige. Det finns hur mycket som helst bevis på detta väsentliga faktum, som t.ex. följande exempel. Det handlar om en replik till en bokrecension i Svenska Dagbladet som ogillade författarens sättning av likhetstecken mellan vissa aspekter av USA:s och Sovjetunionens utrikespolitik.
		* * *
USA:s inverkan på Latinamerika varit långt mer fasansfull och pågått under en mycket längre tid än Sovjetunionens herra- välde i Centraleuropa.		Svårsmälta sanningar I sin anmälan om Björn Kumms bok, Kalla Kriget, i Svenska Dagbladet den 14 januari 2000, ondgör Ylva von Gerber sig över det faktum att Kumm pekar på vissa obehagliga likheter mellan det sovjetiska imperiet och detta av USA. "Att jämföra den fria fackföreningen 'Solidaritets' kamp mot Gierekregimen i Polen med sandinisternas uppror mot Somoza-regimen i Nicaragua framstår som smått absurt, inte minst som sandinisterna, när de väl fått makten, snabbt etablerade sin egen form av diktatur," skrev Gerber. Det är möjligt att jämförelsen är långsökt-- men snarare för att USA:s inverkan på Latinamerika varit långt mer fasansfull och pågått under en mycket längre tid än det sovjetiska herraväldet i Centraleuropa. Redan 1829 iakttog frihetskämpen Simon Bolivar att, "Det verkar som om försyn har påbjudit USA att plåga Latinamerika med misär i frihetens namn." Nicaraguas historia under större delen av 1900-talet är ett ytterst sorgligt bevis på detta. Det var i vanlig ordning USA som installerade och under ett halvsekel vidmakthöll Somoza-diktaturen. Som president F.D. Roosevelt uttryckte saken: "Han må vara en riktig skitstövel, men han är våran skitstövel!"

Det var sandinisterna som körde bort Somoza och gav landet demokrati.		Det var sandinisterna som körde bort Somoza och gav landet demokrati. Enligt ett brett register av internationella observatörer blev valet 1984 bland de renaste som någonsin hållits i Latinamerika. Delegationen från Storbritannien under Lord Chitnis ledning rapporterade hem till Parlamentet att det t.o.m. fanns "några ovanliga inslag som skulle göra somliga partier i det här landet gröna med avund. . . . Det som nu pågår är att den demokratiskt valda regeringen för en suverän stat håller på att helt oförsvarligt trakasseras och förtryckas av 'frihetens land och de modigas hem'." USA:s försök att sabotera valet 1984 misslyckades. Sedan blev det utnötningskrig under de följande fem åren med bl.a. sabotage, lejda terrorister och ekonomisk aggression. Inför valet 1989 mutade CIA ihop en märklig koalition som rymde allt från marxist-leninister till reaktionära katoliker, och president Bush meddelade att plågandet skulle fortsätta om inte det nicaraguanska folket röstade på USA:s kandidat. Och så blev det. Men trots att valet blev en av USA orkestrerad travesti, avstod sandinisterna makten. Sedan dess har det gått rakt tillbaka åt helvete för större delen av befolkningen.

USA satsar stora resurser på att dominera informa- tionsflödet och har många bundsförvanter runt om i världen som hjälper till med detta.		Men detta är ju ingenting nytt. Sedan Bolivars tid har det förekommit många försök att lindra den omfattande misär bland Latinamerikas överväldigande majoritet genom satsningar på bl.a. allmän utbildning och hälsovård, gräsrotsdemokrati samt en mindre grotesk fördelning av de ekonomiska resurserna. Inte ett enda av dessa försök har gått ostraffat av USA. Det är ungefär samma sak i de andra världsdelar där USA varit framme och lämnat förödelse efter sig-- i Indokina, Indonesien, södra Afrika m.fl. För USA:s anhängare i Sverige och annorstädes är ju dessa sanningar svårsmälta. Men det är sällan som man behöver konfronteras med dem. USA satsar stora resurser på att dominera informationsflödet och har många bundsförvanter runt om i världen som hjälper till med detta. Det är just därför som Björn Kumms nya bok är så värdefull.
		* * *
Ren propaganda förs vidare utan minsta krav på underlag eller möjlig- het till genmäle, medan väldokumenterade fakta avfärdas som "dåligt underbyggt pladder".		Föregående kommentar skrevs av Levande Framtids samordnare, Al Burke, på uppmuntran av Svenska Dagbladets redaktör Peter Luthersson som dock svarade: "Vi refuserar inte åsikter. Men jag kan inte se att Du underbygger Din argumentation. Och underbyggd argumentation brukar vi kräva." Och vidare: "Försök lära Dig skillnaden mellan replikrätt. . . och lust att pladdra (när man inte gillar något och vill säga det)." Problemet för redaktör Luthersson-- förutom det faktum att genmälet uppenbarligen är bättre underbyggd än recensionen-- är att Burke råkar vara författare till en historik i ämnet med nära 550 referenser. Boken har lovordats av bl.a. en avhoppad CIA-agent med stora erfarenheter av Centralamerika, en Nobel pristagare som är tillika en framstående fredsaktivist, samt en smått legendarisk professor i historia. Vilka meriter recensenten erbjuder i sammanhanget har aldrig förkunnats. Men hennes argumentation stämmer i allt väsentligt med USA:s krigspropaganda som länge sedan visat sig vara precis lika falsk som vanligt. Men så är det påfallande ofta när det gäller bilden av USA i svenska medier: Ren propaganda förs vidare utan minsta krav på underlag eller möjlighet till genmäle, medan väldokumenterade fakta avfärdas som "dåligt underbyggt pladder".

Resultatet är att USA slippar ställas till svars för sin långa rad av illgärn- ingar runt om i världen, samt att Sverige återigen blivit mentalt ockuperade.		Det kan ju tänkas att ett exempel ur Svenska Dagbladet har ingen vidare betydelse, då denna tidning sedan länge haft en konservativ-reaktionär profil. Men detta gäller främst ledarsidan-- som mycket riktigt är ett intellektuellt katastrofområde-- medan nyhetspalterna ofta hållit en högre kvalité än andra alternativ, och Lutherssons kulturredaktion berömt sig för sin öppensinnade inställning till den fria debatten. Det är knappast bättre ställt i svenska journalistikens andra tongivande organ. Sveriges Television, till exempel, har sänt långa reportage om läget i Nicaragua utan att en enda gång nämna USA. Detta är lika med att skildra nuläget i Öst Timor utan att hänvisa till Indonesien, eller Tibets öde utan att ta ordet Kina i munnen. Under senare år har SVT sänt en rad dokumentärt filmer om kalla kriget som i vissa avseenden ger en för USA gynnsamt skev bild av denna period. När allt detta påpekas för SVT:s ledning blir svaret en bedövande tystnad. Det som har hänt Dagens Nyheter sedan bl.a. Olof Lagercrantz och Arne Ruth lämnat sina poster är en journalistisk tragedi. O.s.v. Alltså, med väldigt få och i vanligt fall kortvariga undantag står informationsflödets mäktigaste slussvakter till Pax Americanas tjänst. Vad detta kan beror på kan ju diskuteras. Men resultatet blir att USA slippar ställas till svars för sin långa rad av illgärningar runt om i världen. Detta är en viktig förklaring till varför Sverige återigen blivit mentalt ockuperade av supermakten tvärs Atlanten. Följderna för bl.a. landets utrikespolitik kan nog inte underskattas. 28 februari 2000
		Return to top of page