|
|||||||||
|
i Vita husets tjänst |
|||||||||
|
likaså hela befolkningen mot alkohol- och tobaksreklam. Men när det gäller smygreklam för USA:s med våld befästade världsherravälde, blundar man för kon sekvenserna.” |
|||||||||
| Det är helt acceptabelt för Sveriges Television (SVT) att förmedla propaganda till stöd för USA:s världsherravälde, bara den rubriceras som ”drama och fiktion”. Och det kan man göra även med ett program där f.d. USA-presidenter och statstjänstemän berättar om sina erfarenheter i Vita huset, alltmedan de drar paralleller mellan verkliga skeenden de varit med om och de ”fiktiva” som skildras i TV-serien. Så kan man tolka ett beslut av Granskningsnämnden för radio och TV, om en anmälan av TV-serien Vita huset som gjordes av f.d. USA-medborgare Al Burke. Han är Nordic News Networks redaktör men gjorde anmälan i egenskap av privatperson. ”Granskningsnämndens beslut är märkligt i flera avseenden,” menar Al Burke, ”inte minst för att det helt förbiser anmälans viktigaste punkter. En förklaring kan vara att beslutet förbereddes av en handläggare hos Granskningsnämnden som redan tidigare uppvisat en argsint ovilja att höra den sorts argumentation som framförs i anmälan.” (Se slutnot.) Anmälan inleds så här: ”Under täckmanteln av ren underhållning förmedlar den från USA importerade TV-serien Vita huset ren propaganda som både rättfärdigar de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som USA nuförtiden begår för att befästa sitt globala herravälde och-- genom att förfalska historien-- förmörkar tidigare brott som supermakten begått.” "Förebyggande krig" rättfärdigas Detta påstående illustreras med bl.a. en episod, som sändes i SVT 31 mars 2003, som rättfärdigar ett av USA-regeringen anordnade lönnmord på ett främmande lands försvarsminister-- en ”preventiv åtgärd” vars motsvarighet i större sammanhang heter förebyggande krig. ”Det hela lades upp och utspelades som vanligt på ett mycket skickligt och övertygande sätt,” noteras det i anmälan. ”Blev då en betydande del av SVT:s publik påverkad i den riktning som programmets upphovsmän tydligen vill leda den? Inte vet jag, och det gör inte heller SVT. ”Men det är en fråga som tål att begrunda,” påpekar anmälan, ”särskilt eftersom denna historia med den onde araben inte är något isolerat inslag. Supermaktens självklara rätt att göra i stort sett vad som helst i världen för att skydda och främja sina intressen är ett ledmotiv i hela serien. USA framställs konsekvent som ett välmenande land med enbart goda avsikter. Det är alltid andra som av ont uppsåt gör hemska saker. I motsats till dessa är USA är antingen ett oskyldigt offer eller en beskyddare av världens utsatta.” USA:s självklara rätt att härska världen och enväldigt bestämma vilka ska leva och vilka ska dö styrks av återkommande inslag som förmörkar eller förfalskar historien om supermaktens många grova brott i bl.a. Indokina och Latinamerika. För den som är välinsatt i den verkliga historien utgör detta nog inget större problem, anser Al Burke. ”Men,” frågar han, ”hur många bland SVT:s publik har hunnit sätta sig in dessa frågor? Knappast mer än en minoritet skulle man tro, i synnerhet när det gäller ungdomen. Hur skulle de kunna veta? Vilka svenska medier eller skolor anstränger sig att förmedla sådana kunskaper? Inte är det SVT i alla fall.” Icke-svar Enligt Granskningsnämndens beslut har sådana frågor ingen relevans i sammanhanget därför att ”serien Vita huset tillhör programkategorin drama och fiktion. Kraven på opartiskhet och saklighet i Sveriges Televisions sändningstillstånd tillämpas som regel inte på program med fiktivt, dramatiserat innehåll.” Detta resonemang svarar dock inte på anmälan, som framhåller att den gängse skiljelinjen mellan drama/fiktion och nyheter/dokumentärer har ingen betydelse i sammanhanget: ”Det är sedan länge känt att propaganda som skickligt inlindas i underhållningsprogram är minst lika effektiv som den som förekommer i nyheterna. Ofta är den till och med effektivare, då den i en sådan paketering verkar på en undermedveten nivå. ”I fallet Vita huset gäller det dessutom ett uppenbart försök att sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet. Detta framgick med all önskvärd tydlighet i vårens [2003] sista avsnitt där flera f.d. presidenter med diverse medarbetare underströk parallellerna mellan de ’fiktiva’ handlingarna i TV-programmet och de verkliga handlingar de själva varit med om. Bland de medverkande var presidenterna Ford, Carter och Clinton samt högt uppsatta statstjänstemän som Henry Kissinger.” Att blanda ihop fiktion och verklighet har blivit en trend inom TV-branschen, påminner anmälan. ”Alltså, propaganda är propaganda, oavsett om den paketeras som fiktion. Den kan som sagt vara ännu effektivare under en sådan täckmantel.” Den underhållande indoktrineringen i det goda och nödvändiga med supermaktens herravälde fortsätter med TV-seriens nu pågående omgång hävdar Al Burke, som berättar att t.ex. det senaste avsnittet rättfärdigade det verkliga Vita husets policy med s.k. förebyggande krig genom att presentera det som en ren humanitär angelägenhet. Detta illustrerades med ett Rwanda-liknande folkmord som den fiktive presidenten bestämmer sig för att stoppa med militära medel. Faktum är dock att regeringen Clinton, vars erfarenheter TV-serien till stor del bygger på, avstod från att intervenera i det verkliga Rwanda och dessutom förhindrade FN från att agera (se National Security Archive). Anledningen var att det inte låg i supermaktens intresse att göra någonting åt detta folkmord. Huvudena i sanden Al Burke noterar att det knappast är ovanligt eller förvånande att en supermakts medier sprider sin propaganda runt om på jorden via alla tillgängliga medel, inklusive s.k. drama och fiktion. ”Frågan är om andra nationers medier, i synnerhet deras public service-kanaler, rutinmässigt och okritiskt bör delta i en sådan process. Detta är en fråga med uppenbar betydelse för ett land som Sverige. Men hittills har de ansvariga hållit sina huvuden fast nedstoppade i sanden.” Vilka konsekvenser kunde det då handla om? Anmälan ger som exempel: |
|||||||||
En stor del av svenska folket vilseleds och/eller saknar viktiga kunskaper om den mäktigaste militära, politiska och ekonomiska kraft någonsin, som påverkar hela världen idag. |
|||||||||
| Utmärkt tillfälle Meningen är inte att censurera eller få bort programmet, betonar Al Burke i anmälan. ”Tvärtom, jag anser att det utgör ett utmärkt tillfälle att belysa den moderna propagandans metoder samt den verkliga historien om USA:s utrikespolitik. Men då måste man satsa på en sådan belysning. Det kräver resurser och det kräver en genomtänkt strategi för att bemöta den sorts skickliga och underhållande propaganda som Vita huset exemplifierar.” Tidigare försök att ta upp dessa frågor med SVT:s ledning har tigits ihjäl, en hållning som enligt Al Burke är ytterst oansvarigt. ”Detta är ingen oskuldsfull lek,” betonar han. ”Den sorts skickliga propaganda som TV-serien Vita huset förmedlar utgör ett väsentligt inslag i USA:s globala maktutövning. Den uteblivna responsen också illustrerar den oroande dubbelmoral som gäller för USA. Tänk vilken reaktion det skulle vara till en liknande TV-serie som förhärligade brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som skulle begås av Kina, ’den muslimska världen’ eller vilken annan makt som helst på jorden.” Anmälan till Granskningsnämnden påpekar att, ”Svensk lagstiftning skyddar barn mot den skadliga verkan av skräpmats- och leksaksreklam, likaså hela befolkningen mot alkohol- och tobaksreklam. Men när det gäller smygreklam för USA:s med våld befästade världsherravälde, blundar man för de eventuella konsekvenserna. Visst är det märkligt.” Bo Hall, Ordförande |
|||||||||
| Slutnot: Något år före anmälan lämnades in till Gransknings-nämnden, hade den handläggare som tog hand om ärendet bjudits in till en diskussion som leddes av Al Burke. Vid det tillfället reagerade denne man så våldsamt mot Burkes analys av USA:s utrikespolitik att de andra i sällskapet fick lov att rätta honom. Men han kunde inte behärska sig och till slut fick lämna rummet. ”En mer olämplig granskare av min anmälan i det berörda ämnet vore således omöjligt att tänka sig,” noterar Al Burke. ”Följaktligen blev jag väldigt förvånad över att han inte avstod från att ta sig an detta ärende. Det väcker i sin tur en rad olika frågor om hur det står till med censur och propaganda inom svensk public service. För det första måste man fråga hur en så klart olämplig person kunde tillåtas påverka sådana viktiga frågor. Sedan måste man fråga om det finns fler individer av samma sort på nyckelposter hos SVT och i samhället som helhet. Det finns dess värre goda skäl att tro att problemet knappast är begränsat till Granskningsnämnden.” (Se ”Öppet brev till SVT”) |
|||||||||
| Bilaga Såväl anmälan som Granskningsnämndens beslut finns med i ett dokument i Pdf-format som hämtas genom att klicka här. Dokument innehåller även texten ovan samt en engelsk version. |
|||||||||
